11/1

Gah nu är jag riktigt nervös inför imorron.
Jag känner också att jag bygger upp en massa ångest för ingenting.
Ibland känner jag till och med att jag kanske överdriver, varför blir jag så ledsen över vissa saker. Varför gör jag mig så osäker. Är jag verkligen så i grunden? Eller vill jag vara så här?
Jag behöver mina vänner här hela tiden och när jag har det blir det för mycket.
Folk försvinner konstant ur mitt liv och det gör mig isolerad och osäker.
Både Jessica och Annie har funnits för mig när jag mest behövt det men det är klart att dom försvinner.
Jag kan ju inte kedja fast dom hos mig här i Västerås. Det är väl klart att dom har egna liv och jag älskar dom för det. Det är väl det att jag behöver känna att jag också har ett liv.
Ibland vill jag bara lägga mig ner och försvinna för jag känner mig osynlig och oviktig men jag vet att det faktiskt finns folk som skulle sörja om det blev så, ni är mina bästa vänner och jag älskar er över allt annat! Jag skulle fan kunna dö för er!

Och Anna min underbara syster du är mitt allt utan dig skulle min värld sluta snurra, det skulle bli aldelles tomt ensamt och kallt. Du har räddat mig så många gånger och jag finns för dig oavsett vad!