Jag är konstig!

Vi kollade på film hemma ikväll.
En hemsk film om en kvinna som blev misshandlad halvt till döds samtidigt som hennes kille mördades o hennes hund stals. Man fick se hur hon hanterade allt och vad som hände med henne när hon vaknade men det ända jag tänkte på vad hunden. I slutet fick hon hämnas på mördarna och slapp undan helt, ni kan ju gissa när jag grät som en tok. När hunden kom tillbaka i slutet. Fy fan ja kunde inte sluta. Det finns inget som tar hårdare på mig än djur i filmer. Jag är så jävla känslig. Hur hemsk filmen än var så kunde jag inte sluta tänka på vart hunden tog vägen. Jag satt o tänkte på det hela kvällen. Sen när man fick se hunden blev jag både överlycklig o förtvivlad tyckte så synd om den. Men den fick ju komma tillbaka till sin ägare iaf.